Personlig som jag är.... eller inte. Jag kan inte hålla tyst, vilket jag får ångra minst en gång om dagen.Jag startar en blogg för att jag vill att andra ska veta mer om min sjukdom! Jag känner mig ensam som fan, det känns som att det inte finns någon annan som jag. Och vet du, de finns ingen annan som är som mig.Men... det finns nog många som känner igen sig i det jag går igenom dagligen!Jag tänker inte gå mer in på allt omkring mig, för allt kommer ju fram om man följer med i inläggen.Kanske ska nämna att jag har nyligen fått diagnosen kronisk stress, jag har gått 3 år med diagnos ångest och depression. Alltså har jag fått fel behandling och blivit sämre istället för bättre.Imorrse vaknade glad å härlig, faktiskt, ungarna la sig i min säng å vi läste några böcker! Barnen Theo: 3 år och Alva: ~2Sambo Christoffer Vi klev upp ur sängen ca 10. Kl 11 ska stoffe åka å hämta en begagnad tvättmaskin, som jag fått från en okänd på fb.Inga fel på våran maskin men gratis kan jag inte låtabli :/Det är nu det inte så oväntade börjar.Stoffe ringer vännen/arbetskamraten Micke. Som vill att stoffe ska komma å hjälpa honom med ett snickar jobb.Efter att han sagt nej så fortsätter tellefon ändå att ringa.Det slutar med att jag får åka ner på marknaden med en kompis, tessan. Även då alla tre barnen.Jätte kul va det :) men vist hade det varit roligare om jag haft pengar!Då tessan inte lider av ekonomisk press så kan hon unna sig likaså sin Sanna. Tror ni inte att jag OCH mina barn oxå vill ha?Joo! Så det slutar med att jag lånar pengar från henne.Efter karuseller, godis m.m så ska vi röra oss hem. Inte felfrittn, trötta trottsiga barn, tessan åkt sen länge å jag väntar på en försenad man.Kommer hem.... TRÖTT jag har inte sovit min middagslur!Duschar ungarna vattnet åker inte ner i golvbrunnen. Man kan tänka att men för fan vad är det att klaga på?Såå jobbig va väll inte dagen!Men lever man dag efter dag med samma otur så JO då tar det på en lat jävel.Imorgon hoppas jag på bättre lycka! Då ska min pojke vara hemma från dagis (för jag trode han skulle till doktorn, vilket han inte skulle)men jag tänkte- Nu ska allt Theo få en rolig dag med mamma! Så medans jag bloggar så är jag ute på sf sidan å kollar om vi kan gå på bio :)Kanske svänger in på lek och bus.Som sagt vi får se imorgon. Man vet ju aldrig med mig, det är inte sällan jag inte kommer upp ur sängen :(Kram och godnatt min skatt ;)